De är bara kärlek som snurrar i mitt huvud märker jag, kanske är de mitt sätt att hålla den vid liv, att tänka o tänka på hoom.

Vi lever hela vårt liv på MSN för tillfället, konstigt men ändå väldigt fint. I kväll kom vi fram till att älska är väldigt stort. Men de är de finaste också och de finaste tillhör oss. Jag är så himla glad för honom.

Det är väldigt konstigt att kärlek kan växa så mycker när man inte är tillsammans, men kanske är det just avståndet som gör oss mer säkra. M är den bästa som finns, den finaste som finns och i bland så känns de helt otroligt att jag snubblade över honom. Han är bättre än mina drömmar, trodde nog inte att de fanns någon så fin som han.

Mindre än fem veckor kvar ombord nu, vet inte hur många gånger jag räknat veckorna på kallendern i hytten. Nästan varje dag räknar jag… Efter europa kommer det att gå fort, tre dagar tills vi lämnar europa nu, gud va jag längtar.

igår natt pratade jag och älsklingen på radion utanför Algeriet. Han på väg mot egypten och jag på väg mot belgien, 4 nm är de närmaste vi kommer o komma på de här elva veckorna. Konstigt liv vi lever.

Blev gladare än på länge. Lycka finns i så mycket, ibland räcker de med att höra den man älskar säga ett sömndrucket hallå.  Inom en millisekund så var jag världens lyckligaste.

Lämnade Japan i morse om en vecka börjar vi närma oss Singapore.

 

Man lever lite som i en skyddad värld här, dagarna ser lika dana ut och samma saker händer vecka till vecka. Hytten, bryggan, lastrummet, Mässen, så rullar de på i tio veckor.   Inte konstigt att man blir ointresserad av vad som händer. Visst man läser lite förstrött nyheter på nätet, men ja egentligen är de nog mest tidsfördriv. Jag har slutat vara intresserad när jag är hemma också, jag kan inte längre sätta saker i ett sammanhang, jag har missat för mycket när jag varit ute.

Små saker blir lätt stora här, är maten bra eller dålig? jorden går under om den är dålig mer än två dagar i streck..

Fan va mycket man hinner tänka i den här skyddade världen, nästan 24 timmars tänktid har jag till befogande. Inte alltid helt lyckat.  

Tanke som slog mig precis, de är jäkligt konstigt att jag just för tillfället befinner mig på andra sidan halvklotet o det inte ens känns. Båten är sig lik oavsätt om den är i sverige, usa eller japan.

 

Jag har en almenacka där du kan se tre månader framåt i hytten, när jag mönstrade på så såg man inte min avmönstringsdag än. Inte konstigt att man får en konstig tidsbild då. Anmälde mig till en kurs i september för ett tag sen och fick idag veta att den va fullbokad, jag frågade när kurserna efter jul skulle bestämmas och fick till svar att de skulle göras i augusti. Bra tänkte jag o tänkte för mig själv att de e ju snart. Hmmm, de är inte snart, de e 2-3 månader dit… Men i min värld är de snart. Tiden på båten räknas eg inte, den bara levs utan att man tänker på det.

I augusti kommer jag att leva igen och jag kommer åter igen att tänka att jag har en ofantligt lång ledighet framför mig, precis som sommarlovet va när man va liten. Men tiden springer bara iväg och snart är det dags att mänstra på igen. Tiden jagar mig.

Påmönstrad igen… Kändes mer den här gången än förra. Hur kan de va möjligt de som kändes så hemskt sist. De går inte att förstå hur mycket man nån betyder innan man inte har den bredvid sig längre. Han är så långt borta så de är läskigt. Så längt borta så jag nästan börjar tvivla på hans existens. Hur farligt är inte de att tänka att älsklingen är så långt borta att han kanske inte finns. Men han finns för mig, i alla som händer, fast han är där o jag är här i tio långa veckor. Kärlek är de härligaste som finns samtidigt så gör den så ont när man verkligen förstår den.

Det är jätte jobbigt att vara ifrån den man älskar i tio veckor, att knappt ens prata med varandra mer än via internet. Jag vet inte hur många gånger jag har frågat mig om det är värt de. Jag vet inte svaret. Kanske inte.  Är det värt att ligga o gråta i hytten när man skulle kunnat jobba i kassan på ica och fått kramas varje kväll? Kärleken måste provas o vi har prövat vår massor och den klarar allt. Ingen är så fin som min älskling, ingen är bättre än han för mig. Fast han inte är brevid mig så är han mig så nära de bara går.   Vi har en hel kontinent i mellan oss men de spelar ingen roll vi är i alla fall dom finaste för varandra som finns.

Jag tror att de krävs mer av kärlek på distans, de blir mer prövningar, framförallt mentalt. De finns massvis med tid att förbruka här ute på havet och mycket av den tiden går åt till att fundera. Dvs saker stöts o blöts massor. Men jag tror också att kärlek på distans kan vara mer spännande än vardagskärlek hemma. Man tröttar aldrig ut varandra och kanske tar man inte heller varandra för givet. Livet blir inte slentrian lika fort och lite så börjar de faktiskt lite om varje gång man mönstrar av.

Har så fantastiskt dålig disiplin när jag är hemma, tränar knappt och äter ofantligt mycket onyttigheter. Varför? Blir så trött på mig själv.

Ljusen brinner för Engla i fönstret nu. HUr kan man vara så grym? Döda ett barn, finns det nått grymare.

Jag står inte för dödstraff, men ibland känns det nästan svårt att stå upp för sig själv. Hur kan jag försvara allas rätt till liv. Har en människa som dödar ett skyldigt barn rätt till sitt liv. Sjukt, men livet är större än allt annat, Tråkigt nog så kan man kanske önska att endel aldrig fick ett liv..

Jag trivs bra nu, ofantligt bra. Tänk att en person kan göra mig så glad. Finns inget som gör mig så glad som Ms leende, även om jag är sur så går de inte att hålla sig från att smälta. Du är nog det bästa som hänt mig, känns läskigt att tänka så, för stort på nått sätt. Kärlek är fint, hur fint som helst. Min älskling är finare än finast.

Kanada närmar sig och snart är det dags för NY och avmönstring. Vädret har försökt fälla krokben o farten har gått ner, för tillfället ligger vi efter tidsplanen men förhoppningsvis så går farten upp snart och vi hinner med våra flyg från USA.

Började packa väskan idag, för tidigt men de är så skönt att göra så jag kunde inte låta bli. Är skönt att packa nu när jag vet att jag kommer tillbaka till båten om tio veckor igen. Men först massor med dagar av ledighet:)