Pirater är ett ganska konstigt fenomen i mitt liv, så konstigt så de nästan inte finns i min tankebild. Ordet finns men finns också dom? Är inte pirater nått jag bar läser om i tidningen och ser på film?

Vi kommer att befinna oss utanför Somalia på julafton. Siken julafton. Spejandes efter små båtar som rör sig konstigt och med spända nerver. Inget jag längtar efter, men ett måste. Ska vi ta oss från Asien till Europa så måste vi gå där. Det känns som en sagovärld nått som inte händer på riktigt. Jag är trygg här på båten, så trygg så nästan ingenting kan förstöra den tryggheten. Kanske är jag till och med för trygg för att förstå vad som faktiskt kan ske. Piraterna kan kapa vår båt och ta oss till Somalia, jag är medveten om det men de går inte riktigt in. Jag vill inte att det ska gå in.

Vi ska få ombord ett Safett team den här gången, förra gången gick vi själva. Jag har svårt att se vad safetyteamet ska kunna hjälpa till med mer än att vara ett par extra utkiksögon. Men det ger nog en lugnande effekt att ha dom ombord. Vakter skyddar ju.

Det har varit relativt lugnt med attacker den senaste tiden och jag hoppas att det fortsätter vara lungt. Helst vill jag inte ens se nått misstänkt och slippa höra andra båtar som tror sig vara under attack på radion. Stänga ute allt hemskt o lossas att jag är utanför Göteborg på ingående. Mitt sätt att lösa oro, lossas att den inte existerar.

På juldagen är vi förbi och inne i säkert vatten igen, jag längtar.