Idag känns de bättre. Ibland glad och ibland ledsen med tårar i ögonen. Men över det hela så går det bra och framåt.

M har kommit hem idag, saknar honom. De känns konstigt att han nästan har hunnit ut på sin båt igen innan jag kommer hem. Men det får gå, vi har tiden framför oss. Han är min finaste, fast de känns konstigt att han ska vara ensam hemma utan mig nu.

Jag får åka hem om två veckor om jag vill, tror att jag kommer att ta erbjudandet. Det kommer va lugnast för själen. Jag vill få se själv med mina ögon, få säga vad som kommer upp i mitt huvud och få finnas där brevid.
Det är svårt o stötta när man är långt bort.

Jag tänker massa på pappa. Tänk att bli av med sin livskamrat i vardagslivet, den man gjort att med är helt plötsligt borta. Man får sitta ensam och äta ensam och titta på tv och alla funderingar får gås igenom ensam.
Hoppas han klarar de.
Kärlek är så svår, den gör en så sårbar..